The Confusions
Massproduktion
++++
Indiepopveteranerna från Sundsvall har 23 år på nacken och med denna skiva nio stycken album totalt. En brokig karriär som eventuellt skulle göra dem stora ute i världen blev inte riktigt som tänkt. På 90-talet fick de ett kontrakt på ett storbolag, spelades mycket på MTV, bara för att bli av med kontraktet strax efter. Tillbaka i indiefåran fick man fans i länder som Peru, Mexico och Asien.
Nya självbetitlade albumet innehåller en räcka av fina poplåtar. Point Of No Return öppnar mjukt med Mikael Andersson-Knuts skira röst. It’s So Quiet, It’s So Cold är en melankolisk kärlekslåt i upptempo, på Yes & No gästsjunger Isabel Neib, ett grepp som The Confusions använder på flera låtar, inte minst den avslutande nästan 12 minuter långa Music, där Frida Madeleine också sjunger. Långsamt, suggestivt, kärlekslängtande och stämningsfullt.
Bäst är Pavement som öppnar: ”I say Wilco, you say Pavement” som kanske ändå inte riktigt avslöjar musikinfluenserna. Det här är klassisk (får man säga så 2014?) indiepop av anglosaxiskt märke, något vi svenskar blivit något av experter på.
Benny Nilsson, Hifi & Musik
THE CONFUSIONS.COM 