Det är definitivt mer än 40 graders skillnad mellan Sundsvall och Santiago idag. Och då är det ändå eftermiddag med sol i Medelpad. Solen har, ovanligt nog, inte velat komma fram på den chilenska himlen ännu. Men det är fortfarande förmiddag och vi vet att den kommer snart och då blir det väldigt varmt.
Med webbkameran visar Mikael Andersson-Knut snön som omger deras lilla hus i Skönsberg, som ligger högt beläget på norra sidan stan med utsikt över Södra Stadsberget.
Vi skulle egentligen bara zooma några minuter för att prata om The Confusions debutalbum, Being Young, från 1995, men kommer in på skillnader och likheter på de platser vi har hamnat på. The Confusions har med åren hunnit få en del fans i Latinamerika, framförallt i Mexiko och Peru. De har aldrig rest dit och vi vet inte riktigt orsaken till att deras album The Story Behind The Story en gång hamnade överst på peruansk radiostations årsbästalista.
– Enrique i Mexiko har följt oss sedan han var femton. Idag är han över trettio och fortfarande lika engagerad i nya släpp.
Att det finns en koppling till The Cardigans är troligt. De har varit gigantiskt stora i Latinamerika och är ständigt efterfrågade och inbjudna att spela på alltifrån festivaler till kvartersfester. Sedan dåvarande Cardigansmedlemmen Peter Svensson producerade The Confusions andra och tredje album Everyone´s Invited och Six-O-Seven har de funnits med bland referenserna runt stjärnorna.
– Bandmusik verkar fortfarande vara stort därnere. Folk samlas och spelar musik mer än vi gör här.
”Vår gillestuga kändes nog mer som en källare, inte som i filmerna från USA”
Jag håller med. På svensk radio är indie och britpop ganska sällsynt, medan på chilensk radio spelas den här musiken hela tiden, på många stationer, även mer mainstream. Svensk indiepop hörs dagligen här nere.
Än så länge har The Confusions inte nått fram till den chilenska radion, men för ett par år sedan fick de besök av nätbaserade programmet La Vitrola. Det är ett program som gör spontana, akustiska inspelningar med artister. Gärna utomhus, typ under en bro eller vid en nedlagd tågräls. Den här gången hamnade de i Mikaels gillestuga.
Vi kommer fram till att gillestuga troligen är ett ganska svenskt koncept, med eftermiddagar fyllda med pingis, serietidningar och bordsspel.
– Vår gillestuga kändes nog mer som en källare, inte som i filmerna från USA. Men några svenska vänner, som var med på inspelningen, reagerade över Star Wars-figurerna som hade överlevt.
The Confusions debutalbum Being Young är definitivt en skiva för gillestugan. Den fyller inte jämnt ännu, i och för sig 28 år snart, men dök upp i mångas tankar när konstnären och designern Jane Bark lämnade oss nyligen. Hennes illustrationer inom reklam och i tidningen Femina har präglat en generations syn på kompisskap och mode. När Mikael växte upp på 1980-talet hade han en affisch på garderobsdörren. En kampanjbild för modeföretaget Wahls.
– Det var en bild med ett gäng ungdomar, som en ögonblicksbild från en biograf under 70-talet. En av tjejerna var väldigt lik min storasyster i sitt röda långa hår. När vi spelade in Being Young dök bilden upp i tanken som ett perfekt omslag.
The Confusions hade hållit på några år vid den tiden, släppt någon singel och EP, och kändes inspirerade av sextiotalspop som The Beatles och The Kinks. Men kanske framförallt av Skellefteåbandet The Wannadies. Och orglarna i Rides indieklassiker ”Leave Them All Behind”.
– Vi levde nog i en liten bubbla vid den tiden. Uppe i Norrland fanns de viktiga banden, även om flera av dem höll på att flytta ner till Malmö.
”Uppe i Norrland fanns de viktiga banden, även om flera av dem höll på att flytta ner till Malmö”
Låtarna på Being Young tillåts spreta en del. Det ger varje låt ett eget liv, när produktionen inte var så hårt hållen. Och pärlorna är många. ”Curly” hade tidigare hunnit bli en mindre klassiker på klubbar och kaféer i stan. Nu hamnade den äntligen på skiva.
Bäst är ändå triptyken som börjar med den vackra balladen ”Rebecka”. Den känns som en fin hyllning till skotten Lloyd Cole, som alltid är en förebild. ”Happier now” (och såklart ”A friend called Maybe”) är indiepop i sitt esse. Lika sköna fortfarande, och utmärkta exempel på hur det lät i Norrland under 1995. ”A lifetime” är lysande och visar tydligt vart bandet var på väg inom musiken.
Sist, ”Sorry she is”. Vackert, tidlöst, kanske postpunk mer än indiepop. Borde vara en ständig allsång med mantrat ”Turn your TV on, fall asleep”. Förmodligen ett vanligt scenario i svenska gillestugor på den tiden.
https://hymn.se/2023/01/25/being-young-fyller-snart-vuxen-intervju-med-the-confusions/?fbclid=IwAR1N5gtvK0nNw9IzdAT8RsMafKXoAUjPYkiTheSIxcCQd3Umq9lBP_jrRb8
Av Marcus Nilsson / HYMN
THE CONFUSIONS.COM 