“Den här texten handlar om dans. Och om pojkar. Det var det väl egentligen journalisten Karolina Ramqvist och serietecknaren Mats Jonsson som hade mest koll. De såg hur pojkarna plötsligt började dansa.
Södermalm, Skånegatan. Det är 90-tal och som vanligt samling i Hannas källare, om det inte var på Bonden, Tranan eller i en källare i Gamla Stan som jag glömt namnet på.
Rundan dit gick gärna förbi lite indisk mat på Krishna vid Skanstull. Jag slöt alltid upp från Gullmarsplan, en promenad över Årstabron. Så det låg alldeles lagom mitt emellan. Deras Chicken Tikka Masala dyker fortfarande upp i drömmarna.
”En popsång i min mun,…..”
Den tuffe hockeyspelaren hade blivit ett skönt och ganska snällt indiepopband. Som alla andra, kom de från Skellefteå.
Vi var ett gäng som bott i Sundsvall, kört popklubb i Kårens källare ett par år. Även en halvskåning kände sig från Norrland, där på Skånegatan.
Med The Confusions som husband och när The Wannadies stannade till en kväll, mellan inbokade spelningar, kändes det som Kårhuset på Köpmangatan låg mitt i pop-Sveriges centrum.
Precis som på Pipeline något år tidigare när Giro di Trimotore – Mindscape, Popsicle, This Perfect Day – fick en att inse att Sverige kanske är bäst i världen på pop.
I alla fall på pojkpop.”
Av Marcus Nilsson /HYMN
THE CONFUSIONS.COM 